Klockan 03.15 ringde klockan och vi gick upp ur våra snuskiga sängar i vårt iskalla, kala och mögelluktande rum. Dagens mål var att se Angkor Wat i soluppgången då vi hört att detta ska vara en otrolig upplevelse. Det var kolsvart ute, vi hoppade in en tuktuk och frös för första gången den här resan när det blåste kallt av farten. Väl framme blev det en väldig väntan. Första stoppet var vid entrén där vi fick vänta en halvtimme innan de öppnade. En ful bild senare till biljetten var vi redo att bege oss till platsen där man skulle se soluppgången. Tuktuken lämnade oss och vi gick några minuter i totalt mörker bortsett från mobilficklampa innan vi var framme vid strandkanten där man skulle stå. Där blev det en väldigt lång väntan. Till slut blev det ljusare och det var som väntat väldigt vackert. Tyvärr såg vi inte själva solen förrän efter vi gett upp och gått och köpt frukost.

Angkor Wat var pampigt med sin stora storlek och alla små inristade figurer och statyer. Det mest imponerande är att tänka hur de lyckats bygga allt detta för så väldigt länge sen. Efter att ha gått runt där letade vi upp vår tuktukförare, vilket inte var det lättaste bland hundratals andra tuktuks på samma ställe. Han körde oss till nästa tempel där det var fullt av statyer. Därifrån gick vi till ett tredje tempel där man kunde klättra väldigt högt upp genom ett par sjukt branta trappor.

Efter dessa tempel var vi väldigt varma så vi skippade två små tempel på vägen. Det sista vi gick till var dock det häftigaste. Man gick genom en park och i det templet hade träden växt upp över och runt stenarna. Vi kom tillbaka till vårt hostel runt elva och fixade nödvändiga saker resten av dagen. Utflykten var definitivt vår bästa upplevelse i Siem Reap!