I Kambodja stötte vi på några fascinerande trender. Det är uppenbart att den hetaste trenden för kvinnor där är silkespyjamasen. Den kommer i alla färger och alltid med ett barnsligt, roligt mönster. Vi har sett snögubbar, hjärtan, Disneyfigurer och allt annat som kan tänkas passa på en silkespyjamas. Kragen ska gärna markeras med en enfärgad söm och byxorna aningen för korta. Byxorna går att kombinera med ett vanligt linne, men vill man vara helt inne är det helmatchat som gäller!

För männen är det ingen klädtrend som vi lagt märke till, utan det är ansiktsbehåringen som är det viktiga. Det är inte helskägget eller mustaschen som gäller, utan den lilla, glesa och sneda haktofsen. I vissa enstaka fall har skäggtofsen varit centrerad, men mest populärt verkar vara att flytta den ett par centimeter till höger eller vänster.

En annan underlig observation vi har gjort i Kambodja är den för oss mycket märkliga sjukhustransporten. Vi visste redan innan vi kom dit att mopeder var vanliga, men vad vi inte visste var att de även används som sjukhustransport. I Sihanoukville blev vår tuktuk plötsligt omkörd av en moped med tre personer på. Antalet personer på mopeden var inte förvånande, det som fick våra hakor att droppa var att mittenpersonen var ansluten till en droppåse som hölls upp av kvinnan bakom. Vår australienske medresenär sa att detta var något han hade skådat flera gånger under sin korta vistelse i Sihanoukville. Hur han hamnade i vår tuktuk (och hur denna tuktuk senare gick sönder) är en helt annan historia...

Under vår vistelse i Phnom Penh hade vi planer på att besöka både Tuol Sleng (S-21) och Choeung Ek (Killing Fields) men vi bestämde oss för att bara besöka det sistnämnda. Vi fick med oss en supertrevlig skotsk tjej från vårt hostel och förberedde oss på en mentalt jobbig upplevelse. Efter en timmes tuktukfärd anlände vi till vad som såg ut att vara en stor trädgård. Det var en solig och varm tisdag, fåglarna kvittrade och fjärilarna flög sakta förbi, vilket gjorde det hemska som hände här för drygt 30 år sedan väldigt svårt att förstå. Alla byggnader hade blivit rivna och ersatta av informativa skyltar. Vi hade blivit försedda med varsitt headset med en inspelad guide för att lättare kunna föreställa oss vad som en gång hade hänt. Kvar fanns dock alla massgravar där man kunde se båda ben- och tandfragment, lyckligtvis var det inte regnperiod då de kommer fram ännu tydligare. Vi promenerade runt i en timme i tystnad, då vi även fick lyssna på några korta berättelser från överlevande. I slutet av den guidade turen fick man gå in i det vackra minnesmonument som är byggt för att hedra de döda och anhöriga. Det var flera våningar av glashyllor fyllda med uppgrävda skallar och ben sorterade i grupper om ålder och kön.

De röda khmererna, under ledning av Pol Pot, dödade ca 2,5 miljoner av deras dåvarande befolkningen på 8 miljoner inom loppet av bara tre år.

Klockan 03.15 ringde klockan och vi gick upp ur våra snuskiga sängar i vårt iskalla, kala och mögelluktande rum. Dagens mål var att se Angkor Wat i soluppgången då vi hört att detta ska vara en otrolig upplevelse. Det var kolsvart ute, vi hoppade in en tuktuk och frös för första gången den här resan när det blåste kallt av farten. Väl framme blev det en väldig väntan. Första stoppet var vid entrén där vi fick vänta en halvtimme innan de öppnade. En ful bild senare till biljetten var vi redo att bege oss till platsen där man skulle se soluppgången. Tuktuken lämnade oss och vi gick några minuter i totalt mörker bortsett från mobilficklampa innan vi var framme vid strandkanten där man skulle stå. Där blev det en väldigt lång väntan. Till slut blev det ljusare och det var som väntat väldigt vackert. Tyvärr såg vi inte själva solen förrän efter vi gett upp och gått och köpt frukost.

Angkor Wat var pampigt med sin stora storlek och alla små inristade figurer och statyer. Det mest imponerande är att tänka hur de lyckats bygga allt detta för så väldigt länge sen. Efter att ha gått runt där letade vi upp vår tuktukförare, vilket inte var det lättaste bland hundratals andra tuktuks på samma ställe. Han körde oss till nästa tempel där det var fullt av statyer. Därifrån gick vi till ett tredje tempel där man kunde klättra väldigt högt upp genom ett par sjukt branta trappor.

Efter dessa tempel var vi väldigt varma så vi skippade två små tempel på vägen. Det sista vi gick till var dock det häftigaste. Man gick genom en park och i det templet hade träden växt upp över och runt stenarna. Vi kom tillbaka till vårt hostel runt elva och fixade nödvändiga saker resten av dagen. Utflykten var definitivt vår bästa upplevelse i Siem Reap!