Idag hade vi tänkt gå till stranden och jobba lite på brännan men när vi vaknade blev det genast ändrade planer, himlen är grå och regnet piskar i ansiktet med jämna mellanrum. Eftersom vi alla älskar att fika så blev det en liten promenad till en ny stadsdel och några timmar i en soffa med varsin kaffe. Möjligheten till obegränsat med internet lockar också så klart eftersom vi på vårt hostel behöver betala för de timmar vi är inloggade. 

Jag (Mikaela) tänkte då använda detta internet till att förklara lite mer på djupet hur vårt liv med ryggsäck har varit än så länge. Den största skillnaden på oss nu och oss hemma är nog att vi har slutat bry oss om många petitesser. Vi går för det mesta osminkade (även om det har blivit lite fler dagar med mascara nu när vi befinner oss i storstäder), vi avgör om en tröja är "ren" eller inte genom att lukta på den... vilket resulterar i att vi kan gå dagar i samma tröja innan vi tvättar den. Vi pruttar och rapar bäst som vi vill i varandras sällskap och då många toaletter består av bås har det hänt vid mer än ett tillfälle att vi sitter och samtalar med varandra medan vi utför våra behov.

Under vår tid i asien åt vi löjligt många hambrugare (totalt 47 stycken för att vara exakt), och vi är fortfarande lika sugna när hamburgare kommer på tal. Våra samtal rör sig ganska mycket kring mat, både vad vi ska äta här, och vad vi är sugna på att äta när vi kommer hem. Man får cravings efter konstiga saker så som béarnaisesås, rödbetor, ostmackor, kanelbullar, sill, färskpotatis, grillat kött, bageribröd, kladdkaka och massa annat gott som man inte inser hur mycket man tycker om för än man inte kan få tag på det.

Trots att vi umgås nästan konstant hemma och bokstavligen har umgåtts konstant de senaste månaderna så lär man sig något nytt om varandra hela tiden. Amanda har i veckan stekt ägg för första gången i sitt liv, Hanna kan hålla ett samtal med ögonen fullt öppna samtidigt som hon sover och Amanda drömmer ironiskt nog om ägg ("Ägget luktat läskigt!") och berättar även detta i sömnen för mig som var vaken.

Vackra botaniska trädgården i Sydney

När vi hade fått i oss den halvkokta pestopastan var det sängdags, något som inte lockade alltför mycket i kylan. Jag (Hanna) och Mikaela försöka bädda så gott vi kunde med varsitt tunt liggunderlag och tunna reselakan. Vi krånglade in oss en i taget i det minimala tältet och insåg att ja, tältet är så litet att vi inte ens kan sträcka ut oss raklånga. Inte heller riktigt böja på våra kroppar utan att knuffa på varandra. Men vi la oss där, hoppades på att vi skulle kunna somna trots kylan, vi hade trots allt på oss flera lager kläder.

Utanför satt ett gäng campare och spelade musik och drack vin, något Mikaela försökte övertala mig att gå ut till. Vid det tillfället trodde jag på att jag skulle kunna somna, men när Mikaela efter ett tag gick ut till gänget och jag skakade av kyla gav jag upp och sällskapade dem. Där blev vi bjudna på det smarriga, billiga och obligatoriska backpacker-goonet framför den varma elden som värmde våra stelfrusna kroppar.

När klockan närmade sig 1.30 var vi lite varmare och gav sömnen ett andra försök. Denna gång gick det nästan att somna, men det var inte långa perioder. Klockan slog 2.30, 3.00, 3.15 osv, man vaknade vid minsta rörelse (vilket var ganska ofta pga tältets storlek som ni kanske förstår) och ljud. Mikaela var nära att ge upp på sömnen klockan 5.30 men insåg snabbt att tanken på att röra sig utanför alla extra lager av lakan, handduk och sarong var hemskare än att ligga kvar i det klaustrofobiska lilla utrymmet som kallades tvåmannatält (det var uppenbarligen inte gjort för två långa svenska tjejer). Vi skulle upp kl 7.00 så när jag såg att klockan var 6.59 nästan studsade jag upp, glad att en av de värsta nätterna i våra liv äntligen var över. Lite ömma i våra kroppar efter en natt på hård mark gick vi bort till de andra i bilen och åt värmande nudlar till frukost innan vi rörde oss ner mot Lorne.

Glada efter att ha överlevt natten!

…blev väldigt lång. Efter att ha fått vänta på bilen hos Travellers Autobarn i nästan fyra timmar kom vi väldigt försenade iväg från Melbourne i tisdags. Då vi planerat att åka i alla fall halva Great Ocean Road innan vi rörde oss mot Sydney stördes våra planer lite av detta, men med snabba stopp och intensiv bilkörning tänkte vi att det skulle gå bra ändå. Då anade vi dock inte vad som väntade oss. Sent på tisdagskvällen hade vi snirklat oss upp för de smala vägarna i skogen precis utanför byn Lorne för att hitta den campingplats vi planerat att stanna på för natten. Turligt nog för oss som inte är särskilt skillade på detta med friluftsliv blev våra grannar för natten några kanadensare som hjälpte oss med både gaskök och tält och dessutom bjöd på lite vin vid lägerelden. Efter varsin portion halvkokt pasta med pesto gick vi och lade oss så att vi skulle kunna komma iväg i tid morgonen därpå. Jag (Kajsa) och Amanda som skulle köra mycket dagen efter fick lyxen att spendera natten i bilen medan Mikaela och Hanna sov i tältet. Särskilt mycket sömn blev det dock inte för någon av oss, speciellt inte tjejerna i tältet, på grund av den hårda marken och kylan… Vi tänkte ju att vi skulle campa i ett varmt land (vem behöver då sovsäckar?) men missade att det på natten är lite kallare än dagen helt enkelt.

Klockan åtta morgonen efter rullade vi ut från campingplatsen och insåg att något var fel med bilen, bromsarna kändes konstiga... Försiktigt tog vi oss därför ned till Lorne och ringde till Travellers Autobarn. De skickade en liten gubbe vid namn Chris från road assistance att bärga oss till bilverkstaden i byn som låg lite högre upp mot berget. Det visade sig att det var bromsarna det var fel på och att felet var lätt att åtgärda, men att det behövdes en del från Melbourne som tyvärr inte kunde komma in förrän dagen därpå. Så efter att ha vandrat storgatan fram och tillbaka ett par gånger behövde vi fixa ett boende för natten vilket Travellers Autobarn skulle betala för oss som en del av kompensationen för att vi inte kunde resa denna dag. Snälla och försynta som vi är ignorerade vi det fina hotellet och gick till Lorne Backpackers. Vi hade inte så höga krav - en dusch, frukost och wi-fi! Det blev dock inget av det då hostelet var ett helt annat mot vad vi tänkt oss. Ovanpå en liten restaurang låg några rum in mot bakgården och vi välkomnades av en ung, lite hippie kille och skyltar som sade att "detta är inget festhostel - efter kl 23 ska det vara tyst, annars kastas man ut". Sängarna var dock sköna och med 100 meter till mataffären, trötta efter en dålig natt i skogen och stressade över att ha fastnat mitt i ingenstans, checkade vi in på momangen.

Jag och Amanda började vandringen upp för backarna till verkstaden för att hämta de saker som behövdes för natten under tiden som de andra handlade middag. Knappt halvvägs upp bland husen frågar vi en man om vägen och han svarar med att köra oss både upp till vår bil och sedan tillbaka till vårt hostel. Kvällen spenderas med en skön dusch och kortspel och vin med vår holländska rumskompis Stein.

Torsdagen spenderades med att gå på storgatan och göra lite ärenden (till exempel att köpa oss sovsäckar) och vänta på att vår bil skulle bli klar. När vi äntligen hade vandrat upp för de jobbiga backarna till verkstaden och hämtat den var klockan redan fyra på eftermiddagen. Detta innebar att vår Great Ocean Road-resa fick kortas ner lite till och det skulle bli mycket bilkörning dagen efter. Vi hann dock med ett stopp vid Kennett River där vi fick komma på kram-avstånd till vilda koalor. Det var något av det häftigaste vi varit med om helt klart. Inte ens på Melbourne Zoo kom vi så nära koalor, speciellt inte när de var vakna, åt och klättrade runt. Även de 12 apostlarna fick vi se, men då det blåste så otroligt mycket blev det bara en snabbvisit innan vi körde vidare.

Vi kom till Winchelsea, cirka två timmar utanför Melbourne, och tog in på ett hotell då mannen på husvagnsparken var så himla obehaglig och inte hade någon plats för oss. Nu fick vi ännu en natt i en skön säng vilket var bra då dagen efter blev otroligt lång och uttröttande. Klockan halv åtta på morgonen lämnade vi Winchelsea och körde mot Sydney. Först klockan nio på kvällen hade vi tagit oss till Jolly Swagman Backpackers i Kings Cross och hittat en parkering för bilen, och då hade vårt längsta stopp på vägen varit för lunch på McDonalds i 20 minuter. Det blev med andra ord en heldag i bilen. Men vi tog oss hit till slut och det är helt klart värt en applåd!

Veckan här i Sydney har börjat strålande enligt mig (Mikaela).  I lördags på Hannas 21 årsdag så begav vi oss till en park i sällskap med mina gamla tågluffarkompisar som jag inte träffat på två och ett halvt år. I parken spelades musik, folk drack vin och blåste såpbubblor. Det var väldigt mycket mer hippe än vad vi är vana vid men supertrevlig stämning och det var kul att umgås med folk som faktiskt bor i Sydney. På kvällen ville Hanna äta kött så därför visade Miko och Dylan oss till en pub som serverade rejäla köttbitar och vi lyxade till det med både kött och vin på en restaurang.

Dagarna som följt har vi kollat in staden, operahuset på avstånd och solat på häftiga Bondi Beach. Veckan kommer fortsätta med lite strandhäng, träffa fler vänner, shoppa och titta på vacker natur. Vi kommer även för första gången dela upp oss och sticka ut på olika äventyr utan sällskap av varandra. Vi får se om vi överlever!

Hej bloggen! Det är då jag som är tjejernas australienkompis och den fjärde ryggan under en tid - Amandas barndomsvän Kajsa. De fina tjejerna har låtit mig gästblogga idag vilket är jättekul! Hoppas verkligen att jag inte gör något klavertramp nu så att jag kan få göra det igen senare under resan.

Melbourne är en underbar stad som vi trivs väldigt bra i. Den är full med jättebra shopping (ja, den fällan föll vi i alldeles för fort) och vi har därför unnat oss lite trevliga ting i utbyte mot att leva på mackor och snickers i någon dag. Till mitt försvar har jag fsktiskt inte bara shoppat till mig själv... Förutom att strosa på stan bland mysiga cafeer, restaranger och butiker har vi även gått på National Gallery of Victoria. Tyvärr missade dock Mikaela det då hon legat på rummet med en förkylning.

Igår morse fick vi en kvart solat (så himla härligt, men självklart med solskyddsfaktor 50+) innan vi åkte norrut till området Fitzroy som vi blivit tipsade om av flera. Vi missade hur tidigt butikerna stängde eftersom det var en söndag, men hittade en otroligt mysigt fik/en restaurang vid namn Grub där vi tog oss en fikapaus. Efter en lång promenix runt området och förbi Melbourne Museum tog vi oss en glasspaus innan vi åkte spårvagnen tillbaka till St Kilda och Chapel Street, vårt Melbourne-Mekka. Då dagen bestod av mycket promenerande som vanligt bestämde vi oss för att vara förtjänta av en tredje paus när klockan närmade sig halv åtta - denna gång för en öl på en av alla de mycket trevliga ställen som finns i området.

Imorgon är det vår sista dag i Melbourne och vi ska gå på zoo. På tisdag tuffar vi vidare mot Sydney och nya äventyr!

Ciao från down under