1. Dykning (med BigBlue Diving på Koh Tao)
2. Nyårsafton (Full Moon Party på Koh Pha Ngan)
3. Julafton (på Koh Tao)
4. Människorna på Koh Pha Ngan
5. Goldiekvällen (DJ-fest på Koh Pha Ngan)

Förutsättningarna för en festlig 20-årsdags var inte de bästa med tre förkylda tjejer, men det blev en mycket bättre dag än väntat! Födelsedagen började med skönsång från mina favoritflickor vid tolvslaget, precis alla verser av Ja må hon leva. Efter några timmars sömn blev det en lugn förmiddag med skypeande innan vi bestämde oss för att hyra moppar och åka ner till en liten affär för att köpa popcorn. Jag väntade glatt utanför för att vakta mopparna medan de andra var inne misstänkt länge på affären. 

Den första överraskningen kom när vi alla satt nyduschade ute på verandan. Plötsligt säger Mikaela att hon och Hanna har något i kylskåpet. De går iväg och när de kommer tillbaka får jag ännu en födelsedagsång sjungen för mig och dränks i ett konfettiregn. Medan jag stod i duschen hade de toppat tre bananmuffins med nutella, vilka var supermumsiga! Överraskning nummer två stod den gamla damen som ägde hostelet för. Medan vi åt våra muffins kom hon sjungandes "Happy birthday from me" med en stor kokosnötshake i handen. Supergulligt! 

Till middagen fick vi ihop ett blandat gäng på åtta personer som vi åt med på en restaurang i närheten. Efter det hade vi ställt in oss på en myskväll framför TV:n. Då kom den tredje överraskningen i form av massa godis och ett rör Pringles. Satt väldigt fint med tanke på hur länge vi suktat efter det! Kort sagt blev det en väldigt lyckad födelsedag trots allt!

 

Som alla redan vet så har vi spenderat vår tid på Koh Samui förkylda med en hemsk hosta, vi har till och med blivit stammisar på det lokala apoteket! Vi bor på ett underbart och lugnt litet hostel som heter Ananas Hostel. Det ligger lite avsides men har god mat, pool och sköna sängar i tysta rum! Helt perfekt för oss som behövde vila upp oss efter vår vecka på Koh Pha Ngan. Den äldre kvinnan som äger Ananas har vi alla blivit kära i, hon är supersnäll och lagar mer än gärna mat till alla som är hungriga. Tony (hennes son) är fantastiskt bra på engelska och fixar enkelt en moped att hyra om man vill ta en tur runt ön. Vilket är precis det vi gjorde igår.

 

Vi hyrde två moppar och tog en liten utflykt till en strand som ligger ca en 15 minuters moppefärd bort. Stranden var jättevacker och det var skönt att få se havet igen efter att mest ha hängt runt poolen. Detta visade sig bli vår sista stranddag i Thailand på hela vår resa, vilket känns märkligt då Thailand blivit som vårt andra hem. Här vet vi hur saker och ting fungerar och trivs superbra med maten och människorna!

 

 

 

 

När vi först kom till Ringside Guest house på Koh Pha Ngan var vi lite skeptiska eftersom det verkade vara ett festhostel. Vi var väldigt trötta när vi kom dit och insåg att vi inte skulle kunna gå och lägga oss när vi ville eftersom musik spelades på väldigt hög volym fram till klockan 1 på natten. Jag (Hanna) blev även sjuk men fick hjälp av personalen att byta till ett tystare rum för några dagar. Men redan dagen efter kändes allt mycket bättre när man börjat lära känna både de som jobbade och de som bodde där. Alla var väldigt trevliga och måna om att vi skulle vara delaktiga i allt! De dagar alla var trötta fanns det ett stort utbud av filmer som man kunde välja mellan, vi plöjde igenom fyra filmer liggandes på härliga madrasser på golvet i receptionen/baren. När vi åkte därifrån kändes det tråkigt att lämna stället och alla vi träffade där. Vi trivdes väldigt bra och rekommenderar Ringside till alla som åker till Koh Pha Ngan.*

 

Efter en intensiv vecka på Koh Pha Ngan känner vi att vi har hittat rätt hostel på Koh Samui, Ananas Hostel. Det är lugnt, tyst, fräscht och det finns en pool som vi planerar att bada i så fort vi blivit friska, eftersom även Amanda och Mikaela har blivit förkylda nu. Människorna här verkar väldigt trevliga och personalen detsamma så vi ser fram emot våra kommande tre dagar här.

9:00 imorse återvände vi till vårt hostel efter en helkväll (och morgon) på Haad Rin-stranden här på Koh Pha Ngan. Vi dansade oss ordentligt svettiga så vår mycket noggrant utplacerade neonkroppsfärg försvann i ett kick. Nyårsfesten på Haad Rin är världens största strandfest och vi har hört att det skulle komma ca 35 000 människor. Vi hängde hela kvällen med olika människor från vårt hostel (det fungerade lite så att man tappade bort en person och hittade en annan) men vi lyckades hålla ihop hela kvällen.

 

Vi är alla enade om att det var en superbra nyårsafton! Tyvärr vågade vi inte ta med oss kameran till stranden så  vi kan endast bjuda på en bild från innan vi begav oss iväg i taxin till Haad Rin.*

 

Här kan ni avnjuta en 15 min lång film från vår sista dykdag med Big Blue. Vi filmades när vi gör i ordning vår utrustning, när vi hoppar i vattnet samt en del när vi simmar förbi under vattnet. Under dagen filmades två grupper som introduceras i början av filmklippet. Vi tre och Jacob var i en grupp med Donny som intruktör och dök i "Buddy teams" med Hanna och Amanda som buddy team ett och jag (Mikaela) och Jacob som buddy team två. Om något skulle gå fel under vattnet så var det din buddys ansvar att rädda dig och få upp dig till ytan.

 

 

Igår klockan 11:15 blev vi certifierade Open Water-dykare! Vi bokade dykningskursen med Big Blue redan första kvällen i Bangkok och tog med det en liten chansning eftersom vi inte kände någon som dykt med dem sedan tidigare. När vi kom till Koh Tao så kändes det genast som ett bra val. Big Blue är det andra största dykarstället här och gav därmed ett väldigt seriöst intryck.

 

Så här i efterhand känns det som att vi gjorde ett utmärkt val, vi kunde inte vara mer nöjda! Vår instruktör Donny var supertrevlig och hjälpte oss med allt vi behövde hela tiden. Big Blue har även två barer på stranden där man enkelt kan socialisera sig med andra trevliga människor som ligger på olika nivåer i sin dykning. Vi bokade även boende med Big Blue och hamnade i ett fantastiskt fyrbäddsrum vid poolen med egen dusch och toalett. Detta rum kostade endast 200 bath per person och natt när vi dök, annars kostar det 400 bath. Om man är ute i god tid kan man till och med få bo gratis under tiden man dyker i deras sexbäddsrum.

 

Kursen som vi har genomfört heter SSI Open Water och är en kurs på tre och en dag med ganska mycket teori, en halv dag i poolen och fyra dyk i havet. Denna kurs kostar 9000 bath över hela ön vilket motsvarar ca 1800 kronor. Man lär sig allt man behöver veta om riskerna med dykning och hur man ska undvika dessa. Vi har även lärt oss hur all utrsutning fungerar och kan på egenhand förbereda oss för varje dyk. Vi har även fått prova på att rädda varandra om luften skulle ta slut någonstans i havet och känner oss säkra när vi dyker.

 

Vi har haft superkul och kan verkligen rekommendera Big Blue Diving till alla vi känner!

 

 

Hela resan har vi känt att julafton kommer bli en jobbig dag då vi alla kommer längta hem myckiet, men ack så bra dag det blev! Vi började dagen med en teorilektion och teoretisk examen för dykningen som vi klarade med bravur. Efter en timmes lunchpaus var det dags för vårt första dyk i havet, en väldigt spännande upplevelse som vi skriver mer om i ett annat inlägg. Efter dykningen satte vi oss på en restaurang/bar som tillhör dykresorten och tog varsin fruktshake. Vi drog oss sedan tillbaka till vårt rum för att fräscha till oss lite. Efter det blev det en drink i samma bar och lite skypeande med släkten. 

 

Hela veckan hade vi sett fram emot en julpizza som tillhör prisklass dyrare här, dvs. 48 kr. I vanliga fall ligger middagen runt tjugolappen men vi kände att julafton var en perfekt dag att lyxa till det lite. Och oj, vad det var värt varenda krona - pizzan med parmaskinka var bland den godaste vi ätit! Efter den mumsiga middagen gick vi ner till vårt dykarställe som hade en julfest. När vi kom dit hade vi inte förväntat oss mer än lite schysst musik och häng vid stranden, men sen fick vi syn på dansgolvet. Vi dansade i massa timmar så svetten rann och fick flera kommentarer om att vi var bäst på dansgolvet. Det var sjukt länge sen vi var ute och festade så det var jätteroligt! 

 

Nu har vi varit på Koh Tao i tre dagar och bara tagit det lugnt. Det mest ansträngande vi har gjort är att leta efter bikinis vilket verkar vara omöjligt att hitta här då alla trosor är ca 1 dm breda i grenen. Vi har inte varit på stranden än för Mikaelas sår har utvecklas. Vi gick nämligen till doktorn när vi lämnat våra grejer på vårt första hostel, vilket var en upplevelse. I receptionen möts vi av tre sköterskor som sitter och fnissar och håller på med sina mobiler. Efter lite övertalning går de och kollar om doktorn har tid att titta på blåsorna. Tyvärr åt han lunch för tillfället, men efter fem minuter gled han ut - i vardagskläder. Han kikade lite snabbt på blåsorna och sa att de måste spräckas för att kunna smörjas in med salva. Trots att alla andra sagt att hon absolut inte fick spräcka blåsorna, tänkte vi att vi får helt enkelt lita på att han kan sitt jobb. En av fnissköterskorna spräckte blåsan, rengjorde såret och smörjde det in det med en antibiotikakräm. Som tur var var hon seriös och var noga med renligheten under processen. Mikaela fick med sig antibiotika i form av kräm och tabletter samt ett piller mot svullnaden i foten. Så nu är såren på bättringsvägen! 

Det har blivit mycket häng i vårt svala rum som vi delade med några trevliga människor. Hostelet vi spenderat de senaste tre nätterna på heter Good Dream Hostel och vi har trivts bra! Tyvärr var det bara tre nätter lediga så inatt kommer vi sova på ett annat hostel som ligger en bit bort, Koh Tao Hostel. Det känns fräscht men är mycket trängre och vi delar rum med en kille som är den stelaste någonsin. Han sa knappt hej, kröp in i sin säng och drog för draperiet. Snart ska vi göra ett försök att gå ner till stranden och imorgon börjar dykningen! 

 

Vi har äntligen nått fram till ön Koh Tao i södra Thailand efter en mycket omtumlande resa. Väckarklockan var satt på 04:20 och vi steg upp tio minuter senare för att få ordning på oss själva och vår packning. Klockan 05:10 lämnade vi vårt kära hostel och tog en kylig promenad genom Bangkoks relativt öde gator. Klockan 6:00 packade vi in oss och alla väskor i en dubbeldäckarbuss och somnade på stört. Tack vare våra åksjukepiller gick bussresan snabbt och utan några problem.

Vi stannade till vid lunchtid i Chumphon där vi fick vänta i ett par timmar innan vi fick få på båten. Under tiden passade vi på att smaska i oss både varsin magnumglass och varsin portion Pad Thai. Något vi senare halvt ångrar och halvt är väldigt lyckliga att vi fått i oss.

Väl på båten börjar besättningen dela ut svarta spypåsar till de som vill ha. Vi som precis fyllt på med åksjukepiller känner oss lugna och tar inte för oss. Fem minuter senare när båten lämnat bryggan märker vi genast att detta var ett dåligt val. Mannen återvänder som tur är och vi plockar på oss varsin svart gummiluktande påse. Och tur var det!

Vi vill spara er på alla härliga detaljer men vi kan säga som så här. Ingen människa på vår båt lämnade båten med lika mycket i magen som de kom med. Då Hanna spydde först har vi även prickat av "troligast att spy" från vår lista. Just nu verkar vi inte pricka av de roligaste punkterna men vi hoppas att det vänder snart!

 

Efter matlagningskursen var det dags för oss att besöka den stora gallerian MBK, som har fler än 100 000 besökare per dag. Tidigare under veckan blev vi rekommenderade att inte åka dit på grund av demonstrationerna, men eftersom det var kungens födelsedag pausades det för att det skulle vara en dag fylld av glädje, och vi kände oss trygga att åka dit. Där köpte vi på oss det sista vi hade tänkt köpa här i Bangkok innan vi far vidare på vår resa.

Efter att ha strosat runt där ett tag tänkte vi lite snabbt och smidigt hoppa in i en taxi och åka tillbaka till hostelet, dumpa våra grejer och gå ut för att fira kungen. Men, det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss. Alla taxichaufförer skrattade, skakade på huvudet, och sa ett högt pris (nåväl, högt pris för att vara i Thailand). Vi försökte pruta, men det var svårare den här dagen än andra. Vi var bestämda och ville inte betala för mycket, så vi kollade med några tuktuks innan vi till slut hittade en som kunde köra för ett rimligt pris. Vi hoppade in och efter ett tag förstod vi alla taxi- och tuktukförare, trafiken var helt galen. Alla skulle vara med och fira kungen. Överallt såg vi människor iklädda gula tröjor för att hedra Bhumibol som han så fint heter. Återigen fick vi uppleva att bilar, tuktuks och mopeder kör hur de vill. Helt plötsligt tog alla bilar i en körriktning upp alla körfält, mopeder och tuktuks slinker förbi här och där i de små luckorna som dyker upp, även om det innebär att de korsar alla körfält. Efter en timme och en kvart var vi tillbaka på hostelet, en sträcka som förut har tagit oss ca 15 minuter.

 

När vi lämnade hostelet för att fira kungen möttes vi av massa gulklädda thailändare och insåg att vi hade missat festligheterna. Istället gick vi och åt en god middag för 150 baht totalt, dvs 10 kr var. Vi köpte färsk ananas och gick hem.

 

Imorse gick vi upp i ottan för att så tyst som möjligt göra oss i ordning och smyga iväg till en matlagningskurs. Vi hade sett broschyrer från stället som ligger runt hörnet från vårt hostel och även fått det rekommenderat av en tjej i vårt rum. Ute i god tid som vanligt, strosade vi in kl 8:55 (kursen började 9) redo att laga mat som aldrig förr! Väl där försökte vi förklara att vi ville gå matlagningskursen och pekade på beskrivningen i broschyren för att göra oss förstådda. Den unga thailändskan som inte var en klippa på engelska sprang med snabba, lätta steg iväg till en telefon i bakre delen av restaurangen. Efter en liten stund vinkar hon oss till sig och jag (Mikaela) får ta över telefonen. Det visar sig att vi har gått till helt fel ställe men att vi ändå kommer få vara med på kursen, tjejen i restaurangen ska visa vägen. Ca fem minuter senare vinkar hon igen och det är dags att gå. Vi korsar gatan som riktiga thailändare (utan att bry sig om att det kommer bilar och mopeder från alla håll och kanter) och klämmer sedan in oss i en tuktuk, med lilla tjejen på golvet framför.

Vi kommer säkert fram och på May Kaidee Cooking School väntar May själv iklägg högtidsdräkt med ett stort leende på läpparna. Under kursen fick vi laga 8 av Thailands mest populära rätter, lära oss att göra chillipaste och jordnötssås samt "dansa" traditionell thailändsk dans. Vi fick även lära oss en peppande thailändsk liten sång för att hålla humöret uppe alla 4 timmar! Det var väldigt roligt att få prova på att laga äkta thailändskt mat. Allt smakade väldigt bra och vi laddar för en asiatisk vecka i Australien där vi måste laga all mat själva!

 

Just nu pausar vi i våra sängar efter en förmiddag i våra "hemkvarter" här i Bangkok. Vi har köpt lite nödvändigheter som vi inte fick tag på hemma, sett en stor ödla och ätit lunch som riktiga thailändare i en liten nedklottrad gränd - det var mums både för magen och plånboken! Maten kostade oss hela 7 riksdaler per skalle. Ödlan beskådade vi där den låg och solade i solen bakom vårt hostel. Kroppen var säkert en meter lång exklusive svans!

 

Nu bär det snart av till floden med en färja som ska ta oss till en ytterligare marknad med spännande ting.

 

 

Nu har vi landat några timmar på vårt hostel Khaosan Immjai vars slogan är "Cheap Clean & Cozy Dormitory". Det verkar stämma bra än så länge! Vi bor i en 14-sängarssovsal för tjejer och hela hostelet känns väldigt fräscht. 

Flygresan bjöd på en hel del spännande inslag. Hanna hade sällskap av en barfota fot och jag (Amanda) hade redan innan planet lyfte fått mannen framförs stol i knät. Dessutom bekräftades alla våra fördomar om finnar och sprit av ett gäng aspackade människor som sprang fram och tillbaka till flygplansbaren med jämna mellanrum. Odören av alkoliserad gubbe spred sig i planet. Bortsett från det, illamående och magknip gick resan fint. Efter att ha stått i kö till passkontrollen i en evighet kom vi äntligen ut och tog en taxi till vårt hostel.

Resten av dagen har varit intensiv. Efter lite omstuvning i väskorna bestämde vi oss för att bege oss till en shopping mall för att inhandla lite saker vi behövde. Vi fick åka till en lite längre ut till ett som hette något med Central eftersom det var demonstrationer vid den som ligger närmare där vi bor. På vägen dit började äventyret. Vi hoppade in i en tuktuk med det muntliga avtalet att vi för 10 baht var skulle få komma till köpcentrumet om vi stannade på nåt turistkontor på vägen. Detta var för att chauffören skulle få någon form av bensinkupong som regeringen betalar. När vi väl varit på turistkontoret och mannen där säger att vi får gå så tänker vi att allt är frid och fröjd. Men icke, några minuter senare stannar chauffören på ett annat ställe och säger att vi måste gå in där för att han ska få en annan bensinkupong. Vi säger att han redan fått en eftersom vi ju pratat med turistkontoret, men han hävdar att han inte alls fått någon. Han vill ha mer betalt och stanna på fler ställen så vi bestämde oss för att helt enkelt hoppa av hans tuktuk. Så hade vi ingen aning om var vi var någonstans. Vi gick lite längs gatan och hittade en annan tuktuk. Den chauffören verkade mycket mer seriös och körde oss direkt till köpcentrumet för 160 baht. Vi kan konstatera efter två tuktukturer och två taxiturer att thailändarna ser filindelninarna mer som rekommendationer än något man faktiskt ska följa. Omkörningar i vägrenen hände X antal gånger och de flesta låg lite mellan två filer. Att köra på fel sida av vägen var heller inget konstigt.

Köpcentrumet var väldigt stort och vi tappade räkningen på hur många gånger vi gick fram och tillbaka och åkte upp och ner i rulltrapporna. När vi kom tillbaka till hostelet checkade vi in och tog en powernap på ungefär en timme. Nu har vi fixat lite olika grejer och är snart redo att gå ut och äta middag. Imorgon är målet att hitta någon trevlig marknad att gå på!