Hästridning och svarta marknaden
07 APRIL 2014
Den här resan har inneburit en hel del första gången-upplevelser för oss alla, vilket egentligen inte är så oväntat. Men allt har inte riktigt varit planerat. Här i Sydamerika har det bjudits på ganska många oväntade, roliga äventyr. I Cusco vandrade vi upp mot ruinerna Saksaywaman (alla säger Sexy Woman) tillsammans med vår härliga rumskamrat Meredith när vi möttes av en man som erbjöd oss att hyra hästar för att rida mellan några olika inkaruiner. Efter att ha pratat med honom vände vi oss mot varandra för att överlägga, och alla tänkte "Varför inte?" varpå vi en stund senare hade hoppat upp på varsin häst som trippade runt med oss i en timme. Ömma i rumpan hoppade vi glatt ner från våra hästar efter våra livs första ridturer!
I Peru var det även dags för Inkaleden som vi har berättat om, vår första vandring och riktiga camping med bra utrustning.
Svarta marknaden har vi besökt i Buenos Aires, något vi i början av denna resa aldrig ens skulle haft en tanke på att göra. Eftersom ekonomin är fruktansvärt dålig i Argentina köper många amerikanska dollar för mer än vad de faktiskt är värda, för att göra sig redo för att ekonomin kraschar. Därför, efter tips från andra backpackers, strosade vi ner till gatan där det sker (inte en mörk läskig gränd, utan en väldigt befolkad, tänk Drottninggatan) och lyssnade efter folk som ropade "Cambio". Smarta som vi är gick vi inte fram till någon obehaglig man, utan pratade med en ung, fräsch kvinna. Hon ledde oss till en nedgången galleria där vi på ett "kontor" med fönster täckta av tidningspapper sålde våra dollar för argentinska pesos. På detta tjänade vi ca 1300 kr, jämfört med om vi hade tagit ut pesos i en bankomat. Riktigt bra vinst enligt oss!
Första riktigt långa bussresan med nattbuss har vi även varit med om, från Buenos Aires till Mendoza där vi nu befinner oss. Bussterminalen i Buenos Aires var inte att leka med, särskilt inte när man kommer dit lite för kort tid innan avgång och behöver få i sig middag. Informationsdisken var inte bemannad, skärmarna med avgångar visade inte tillräckligt många, så att hitta vår buss bland flera olika terminaler och nummer var inte det lättaste. Till slut fick vi hjälp och hann även få i oss två äckliga korvar med bröd var. Väl på bussen hade vi laddat upp med godis, frukt och bröd och tänkte att resan skulle ta en evighet. Men, vi tog varsin åksjuketablett och däckade klockan 21, sov till klockan 8 då vi fick gratis frukost. Vi fyllde på med varsin åksjuketablett och somnade igen, vaknade till 10.30 då bussen var framme. Kan inte säga annat än att den resan gick oväntat fort och smidigt!
Mikaelas häst visste vägen och skulle gå först, men min (Hannas) häst tyckte om att ligga först ändå...
Glad Amanda på häst!
Inkaleden
30 MARS 2014
Så har vi gjort det vi bokade att göra redan i november förra året, vi har överlevt inkaleden! Då bestämde vi att vi minsann kan bära allt vårt bagage själva, men redan några dagar innan start insåg vi när vi pratade med andra som gått inkaleden att vi borde ha hyrt en bärare som kunde ta upp till 6 kilo av vår packning. Tyvärr var det försent att göra något åt så vi fick glatt kånka runt på ca 13 kg var.
Att ta sig till startpunkten för leden gick inte så smidigt som det normalt ska göra. På grund av en strejk var bussen tvungen att vända i mörkret på en smal väg och ta en annan väg de aldrig åkt förut. Den vägen var knappt en väg och bussen körde så nära den branta kanten att alla som tittade ut genom fönstret fick dödsångest. Till slut kom vi i alla fall fram helskinnade till Km 82 där inkaleden börjar. Den första dagen var den lättaste. Det var många raksträckor och bra variation på uppförs- och nedförsbackar. För oss som inte har tränat på snart fyra månader kändes de 12 kilometerna en hel del i benen. Solen sken så vi blev rejält svettiga men någon dusch var det inte tal om. På kvällen satt vi i tältet och undrade vad det var vi höll på med egentligen, hur skulle vi orka ta oss igenom detta?
Tidigt på morgonen dag två väcktes vi av Angel, en av guiderna, med en knackning på tältet och varsin kopp cocate. Efter en god frukost med resten av gruppen var det dags att ta sig an den tuffaste dagen på leden. 6 timmar rakt uppåt känns rejält i både ben och lungor! Vi tog det hela i vår egen takt och utvecklade de sista timmarna en ny strategi: snigeltekniken, vilken innebär att gå så långsamt som möjligt för att spara på krafterna och slippa stanna var tionde meter. När vi till slut nådde toppen på 4200 meter, inte för intet kallat Dead Woman's Pass, tog vi av oss väskorna och belönade oss med varsin Snickers. Utan bagaget på ryggen kändes det som att flyga fram när vi skuttade upp några meter på en liten kulle som fanns där! Vad ingen berättat för oss innan vi tog oss an inkaleden var att den skulle vara fullproppad med trappor av olika höjd och bredd. Inga vanliga, jämna trappsteg där inte. Sista passet på dag två innebar att gå nedåt konstant i två timmar för dessa godbitar och det gillade inte våra knän kan jag lova. Vi var väldigt nöjda med oss själva när vi till slut nådde campinglägret och fick slappna av med en ordentlig middag.
Dag tre var vår bästa dag prestationsmässigt, snigeltekniken började ge resultat! De tidigare dagarna var vi bland de sista i gruppen hela tiden, men på dagens andra pass gled vi plötsligt in som nummer två efter de värsta hurtbullarna. Efter lunchen var det en liten ceremoni där alla bärare presenterade sig för oss och vi för dem. Den viktigaste frågan var: "är du singel?" Under eftermiddagen sattes våra regnskydd på prov när det vräkte ner i säkert en timme. Vi skippade en detour förbi en stor ruin och tog istället en kringlig genväg till lägret dit vi kom näst först.
3.45 väcktes vi den sista dagen då det äntligen var dags för slutmålet - Machu Picchu. Det blev några sista timmars promenad och köande innan vi till slut var framme. Mycket slit under de fyra dagarna men när vi såg solen skina över de gamla ruinerna kände vi att det definitivt var värt det! Det var helt fantastiskt och faktiskt över förväntan. En annan sak som satte guldkant på dagen var toaletter med sits som faktiskt inte luktade äckligt, tvål och en elektrisk handtork. Efter fyra dagar av stinkande hål i marken med knappt fungerande spolfunktioner och använda toalettpapper i högar på golvet var detta lilla enkla något som fick allas ögon att tindra. Vi stank själva rätt rejält efter mycket svett och ingen dusch så när vi äntligen tvättade oss på vårt hostel sent på kvällen var det det skönaste vi gjort på länge.
Vi gjorde inkaleden med Peru Treks och är supernöjda. Våra guider Manuel och Angel var kanon, även om engelskan inte alltid var på topp, och maten smakade jättegott. I vår grupp var vi 16 personer mellan 19 och 65 år av blandade nationaliteter, amerikaner i majoritet. Dock rekommenderar vi att man hyr en bärare, det är lätt värt de 20 dollar man får betala för det.
Tretusenfyrahundra meter över havet
21 MARS 2014
Vi har nu varit i Cusco i två dagar och börjar äntligen känna oss som fungerande människor igen. Höjden tar verkligen på kroppen! Det är tungt att andas, hjärtat slår fortare och huvudvärken kryper sig på oss. Vi rekomenderas att dricka ca tre liter vatten om dagen och ännu mer än så när vi är på vår vandring. Tre liter vatten i kroppen resulterar i väldigt många toalettbesök, framför allt om natten. Andra vanliga effekter av den höga höjden är svårigheter att sova, något Mikaela framför allt har känt av. Kyla är en annan härlig grej som vi verkligen känner av. Vi sover i fleecetröjor och långbyxor och om dagarna vandrar vi runt i dubbla tjocktröjor, alternativt tröja och jacka. Som tur är har vi inhandlat nya, fina alpackatröjor som håller oss varma. De finns överallt, i massa fina färger, med eller utan lamor och i olika modeller. Dessa tröjor är även Cuscos hetaste trend!
Hablas español?
19 MARS 2014
Vi har nu varit i Sydamerika i ca ett och ett halvt dygn och har ändå hunnit med en hel del. I måndags kväll landade vi i Lima efter en nio timmar lång flygresa. Vi hade en man som väntade med en bil och vårt namn på en skylt; "Micela Stientom". Efter att ha åkt genom en lite ruffig stad kom vi fram säkert till vårt hostel mitt i centrala Lima, närmare bestämt i stadsdelen Miraflores. Vi checkade in, åt en hamburgare (ja, trenden har fortsatt) och fixade lite med internetsaker nu när internet är gratis igen. Morgonen efter planerade vi att gå upp tidigt och åka till ett stort köpcentrum för att inhandla vandrarkängor. Klockan 13:30 lämnade vi vårt hostel och gav oss ut på det stora äventyret som kallas Peruansk lokaltrafik. Bussarna är av totalt olika storlek, klass, bolag och design, det som stämmer överens med alla är att de stannar lite när de vill, tutar och har en man eller kvinna som hänger ut ur dörren och skriker saker på spanska. Jag skulle vilja säga att vi klarade oss exemplariskt, vi kom både på och av två bussar och hittade mellan dem tack vare Hannas bror Eriks fantastiska vägbeskrivning.
Väl i köpcentrumet hittade vi skor till både Hanna och Amanda (jag, Mikaela, fyndade ett par redan i LA), vi hittade även två pannlampor och diverse hygienprodukter som vi fått slut på! En mycket lyckad dag i allas vår bemärkelse. Dagen avslutades med en lyxmiddag i sällskap av Olivia som vi träffade på Koh Tao, där vi alla provade ceviché för första gången. Väl tillbaka på vårt hostel hoppade vi in på en pågående salsalektion och vi dansade oss snabbt svettiga! Vi fick även äran att bli välkomnade in i "familjen" av en smått galen kvinna i medelåldern som kallade sig själv för Mama. Mycket kan hända på tjugofyra timmar i Lima!
Imorse gick vi upp klockan fem efter bara fyra timmars sömn för att hoppa på ett flyg till Cusco där vi nu äter lunch på vårt hostel; Pariwana. Det lilla vi sett av Cusco hittils är magiska berg, en häftig lokal marknad och mängder av spännande inkakultur som vi hoppas kunna utforska mer under våra fem dagar här. Eftersom Cusco är belägen 3400 meter över havet känner vi redan av att både hjärta och lungor jobbar extra hårt för att ta upp syre ur den tunna luften. Vi håller just nu alla tummar vi har samtidigt som vi häller i oss vatten, cocablads-te och sorojchi-piller för att slippa höjdsjuka.
Tillbaka till backpackerlivet!
18 MARS 2014
Sedan vi lämnade Australien bakom oss då har vi levt lyxliv i Los Angeles med familjen Nyhlén. Vi bodde på ett fantastiskt fint hotell med en makalös frukostbuffé som vi verkligen utnyttjade till fullo. Om dagarna så kollade vi in Universal Studios, Camarillo Outlet och Hollywood Walk of Fame. Vi kan inte annat än tacka Ylva och Gunnar för en underbar weekend i LA, vi tog lite semester från semestern så att säga.
Efter dagens nio timmar långa flygresa är det dock dags att komma tillbaka till våra backpackerjag för idag satte vi alla för första gången foten i Sydamerika, närmare bestämt i Lima i Peru. Vi kommer vara i Peru i två veckor och uppdateringen här på bloggen kan svacka. Vi vet tyvärr inte hur bra internet vi kommer ha i Cusco och vi vet med all säkerhet att vi inte kommer ha internet på vår fyra dagars långa vandring längs inkaleden upp till Machu Picchu. Vi har redan märkt att det här med att ingen av oss talar spanska kommer tillföra lite extra krydda till den kommande tiden. Vi hoppas reseparlören och en kombination av våra engelska-, franska- och svenskakunskaper kommer hjälpa oss. Uppdatering kommer!
