När vi var på Gili Trawangan och dök så hade vi en himla tur i allt vi fick se och uppleva. Under våra totalt 7 dyk fick vi se bland annat fem hajar, ett dusin sköldpaddor, flera supervackra drakfiskar, muränor, blåsfiskar, och hur hundratusentals andra vackra tropiska fiskar. Under vårt fotodyk hade vi turen att hitta en jättestor och lugn grön havssköldpadda som vår instruktör Ed lyckades fånga på bild med oss poserandes i bakgrunden. Här kommer alltså den hittils häftigaste bilden som finns på oss tre tillsammans!

 

Vi får börja med att be om ursäkt för den kassa uppdateringen den senaste tiden, men det beror helt enkelt på att vi haft det otroligt bra. Gili Backpackers blev som ett andra hem och de andra som stannade där länge och personalen som en liten familj. Idag var det dags att lämna Gili Trawangan vilket kändes både konstigt och sorligt. Vi har egentligen inte gjort så mycket mer än dykt och hängt med trevliga människor, men vi har ändå haft det bättre än på länge!

I måndags blev vi klara med det sista dykarcertifikatet, Nitrox Diver, så nu har vi hela tre certifikat var! Vårt sjunde och sista dyk på Gili gjorde vi igår. Bortsett från några små tekniska problem var det ett fantastiskt dyk med massvis av sköldpaddor och fina fiskar! Vi får se när vi dyker nästa gång, men förhoppningsvis någon gång under resan!

Nu ser vi fram emot Australien som helt plötsligt är här. Kajsa är redan på väg i luften nu och vårt plan lyfter imorgon kväll. Innan dess blir det lite fest och nödvändig shopping här i Kuta!*

I måndags anlände vi med båt till den indonesiska ön Gili Trawangan. Vi bor på ett supersocialt, svenskägt hostel och trivs som fiskar i vattnet. Vi har även börjat dyka igen! Vår avancerade open water kurs började i onsdags och hittils har vi dykt fem dyk var och sett fem hajar, fyra sköldpaddor, självlysande plankton, bläckfisk, och massa andra färgglada fiskar. Vi har även fått chansen att använda vår GoPro dessa dyk och förhoppningsvis lyckats få några bra filmer som vi tänkte dela med oss av senare. Ett av våra dyk var ett fotodyk där vi fick prova på att använda en lite mer proffesionell undervattenskamera. Vi har inte sett de bilderna än men hoppas att det blev några bra! 

 

Jag (Mikaela) och Hanna fick igår även uppleva ett nattdyk. Det var hur häftigt som helst och verkligen som att befinna sig i en annan värld. Tyvärr har vi varken bilder eller film från detta dyk då vi hade fullt upp med att hålla i våra ficklampor och inte simma in i rep och koraller.

 

Vi har det alltså väldigt bra här, vi bestämde oss idag för att stanna en vecka till. Sen har vi bara en natt i Kuta innan vi flyger till Australien! 

 

 

Häromdagen blev det lite äventyr för två av oss. Vi hade bokat in oss på en guidad cykeltur för att få se lite mer av Bali, men Amandas mage bestämde sig för att börja må dåligt igen och behövde stanna hemma för att vila. Väldigt tråkigt, eftersom dagen kom att bli helt fantastisk!

Klockan 7.30 blev vi upphämtade i våra schyssta, matchande outfits, för att köras till vårt första stopp, risfältet Tegallalang. Redan här förstod vi att dagen skulle bli något annat än vi tänkt oss, då vi endast hade cykling i tankarna. Nästa oväntade stopp fick det att spritta lite i våra kroppar, nämligen ett kaffeplantage! Vår guide, Darma, visade och berättade för oss om kaffebönor, kakaofrukter, vanilj, kardemumma, kanel, papaya, bananer osv, allt de hade på detta plantage. Vi fick slå oss ner och smaka på 13 olika kaffe- och tesorter, men även beställa in världens dyraste kaffe som görs här, Kopi Luwak! Djuret Luwak (palmmård) äter kaffebönor, bajsar ut dem, de tvättas, rostas som vanligt och kallas därför för bajskaffe. Automatiskt tänker man bajskaffe = äckligt, men Mikaela som vanligtvis inte dricker svart kaffe tyckte att det här kaffet var riktigt gott svart!

 

Efter ett frukostbufféstopp (min, Hannas, nästan omättbara mage jublade över obegränsat med mat) med utsikt över Mount Batur började vi cykla. Vi besökte en balinesisk familj och fick höra om deras primitiva livsstil och den balinesiska kulturen. Den äldsta damen i hushållet har i hela sitt liv enbart rört sig i deras kvarter, inte ens varit på närmsta marknad. Ofattbart för oss, som reser jorden runt, att förstå. Vi kände oss väldigt bortskämda och lyckligt lottade. Cykelturen fortsatte förbi risfält, skolor, tempel, genom djungel och ännu lite fler risfält i spöregn innan vi nådde slutdestinationen. 2,5 mil hade vi cyklat, är ändå en hel del tänkte vi, men kanske inte lika imponerande när man tänker på att det var nerför i princip hela tiden. Trots slappa bromsar och spöregn hade vi de största leendena när vi hoppade av våra cyklar, vilken otroligt rolig, lärorik och givande dag vi hade haft!
 

 

I kontrast till våra sjukdomsdagar så måste nog de senaste tre dagarna räknas som mycket händelserika! Vår sista dag i Seminyak spenderades med ett eftermiddagsbesök vid Balis mest fotograferade tempel, Tanah Lot! Taxiresan dit var hackig och snirklig vilket inte uppskattades av våra känsliga balansorgan. Därför steg vi ut ur bilen efter en knapp timme, något groggy, och var väldigt tacksamma för den friska luften och det fina vädret. När vi hittade fram till rätt tempel kunde vi tack vare ebb promenera på den geggiga havsbotten ända fram till templet och även runt till andra sidan för att kunna se det från en bättre vinkel. Efter bara fem minuter kände vi hur dropparna började komma och några sekunder senare fann vi oss mitt i en regnstorm. Vi sökte skydd i en närliggande grotta och stannade där i en halvtimme tills regnet lugnat sig. Då vi hört att solnedgången skulle vara något magiskt vid just detta tempel hittade vi några finfina platser på en terass med utsikt över havet och väntade ivrigt. Tyvärr insåg vi rätt snabbt att molnen var för tjocka för att man skulle kunna se solen igenom dem, så kloka som vi är valde vi att vända hemåt medan vår taxichaufför fortfarande kunde se något på vägarna.

 

Igår styrde vi dock kosen inåt ön till kulturstaden Ubud. Ubud är betydligt lugnare och mer harmonisk än både Kuta och Seminyak. När vi anlände till vårt Bed & Breakfast mitt på dagen fick vi dock veta (namnet till trots) att de inte serverar frukost här. Mannen som äger stället hänvisade oss till en restaurang som ligger en liten bit längre upp på gatan. Vi kan dock inte klaga för mycket eftersom vi har ett stort och bekvämt trebäddsrum med egen balkong och kyl! 

 

Efter två dagar här i Ubud har vi dock stött på ett litet problem med vår lugna adress. För att ta sig in till staden måste man gå på en mycket liten stig som i princip leder igenom Monkey Forest. Denna eftermiddag när vi glatt promenerade hemåt med vårt frukostbröd, några bananer, vattenflaskor och öl såg vi till vår förskräckelse hur en apa hoppade upp på Amandas påse och började bita sig in i den. Jag (Mikaela) och Hanna tittar på i chock och ser sedan hur apor börjar smyga sig fram från alla håll. Medan jag gräver fram mina allra bästa djungelkunskaper från bakhuvudet och väser argt åt en apa (som faktiskt flyttar på sig) kommer två andra apor och hoppar på både Hanna och hennes påse. Eftersom jag är den enda kvar med påse i handen rusar jag iväg för att söka skydd längre bort längst stigen och rädda det sista av våra matvaror (en flaska vatten, två öl och en flaska Pocari Sweat). Några minuter senare kommer Hanna och Amanda gående med uppgivna blickar. De har endast lyckats rädda en vattenflaska... De rackarns aporna roffade alltså åt sig 15 frallor, mängder av minibananer, två clementiner och två vattenflaskor. Till råga på allt lyckades de även smita iväg in i skogen med Amandas magmedicin, 7 vykort och 14 frimärken.

 

Det är uppenbart att våra kroppar inte uppskattar detta resande. Amandas matförgiftning visade sig vara magsjuka som jag (Mikaela) så smidigt smittades av precis när hon blivit frisk. Hannas förkylning är ett evighetsprojekt och nu håller vi alla tummarna för att hon ska slippa få vår magsjuka.

 

Idag verkar våra kroppar må helt okej, äntligen! Så vi har planer på att utforska ett av Balis vackra tempel och kanske även lyxa till det med en massage! Vi får se hur mycket våra kroppar orkar med innan vi måste bege oss tillbaka till vårt trygga och svala AC-rum för vila.

 

I söndags flög vi till Bali och checkade in på Granny's hostel i Kuta. Våra fyra nätter på Granny's varit supertrevliga och väldigt sociala då man alltid umgås med andra backpackers i trädgården om kvällarna, oftast till mysigt gitarrspel. Olyckligtvis drabbades Amanda av en rätt ordentlig matförgiftning i tisdagskväll och Hannas förkylning har lyckats sprida sig till hennes ögon. Utöver detta har våra kroppar aldrig tidigare kliat så mycket som nu. Vi är totalt uppätna av mygg och vad vi tror är knott (man vet aldrig på denna sida av jorden). Personalen på Granny's har varit helt fantastiska hela tiden vi har bott där, de har hjälpt oss att hitta bra kurer för Amandas mage och hjälpt Hanna att hitta koksaltlösning till hennes ögon.

 

Kuta är en speciell plats att besöka och vi rekommenderar ingen att stanna mer än ett par nätter då staden är extremt smutsig och turistig och stranden är den äckligaste vi någonsin sett. Det ligger flera ton av skräp längs hela stranden och även i vattnet. Vi skulle aldrig någonsin lägga oss där för att sola och bada, det vore som att lägga sig mitt på en soptipp.

 

Nu har vi dock förflyttat oss vidare ca 20 minuter norr om Kuta i en "stad" som heter Seminyak. Här ska vi också stanna fyra nätter, kurera oss och möjligtvis se om vi kan hitta en mindre skräpig strand att slappa på. Planen är sedan att vi beger oss till den kulturella staden Ubud den 20de januari. Det ska bli jättekul att få se en annan sida av Bali än den vi sett här.