I måndags anlände vi med båt till den indonesiska ön Gili Trawangan. Vi bor på ett supersocialt, svenskägt hostel och trivs som fiskar i vattnet. Vi har även börjat dyka igen! Vår avancerade open water kurs började i onsdags och hittils har vi dykt fem dyk var och sett fem hajar, fyra sköldpaddor, självlysande plankton, bläckfisk, och massa andra färgglada fiskar. Vi har även fått chansen att använda vår GoPro dessa dyk och förhoppningsvis lyckats få några bra filmer som vi tänkte dela med oss av senare. Ett av våra dyk var ett fotodyk där vi fick prova på att använda en lite mer proffesionell undervattenskamera. Vi har inte sett de bilderna än men hoppas att det blev några bra! 

 

Jag (Mikaela) och Hanna fick igår även uppleva ett nattdyk. Det var hur häftigt som helst och verkligen som att befinna sig i en annan värld. Tyvärr har vi varken bilder eller film från detta dyk då vi hade fullt upp med att hålla i våra ficklampor och inte simma in i rep och koraller.

 

Vi har det alltså väldigt bra här, vi bestämde oss idag för att stanna en vecka till. Sen har vi bara en natt i Kuta innan vi flyger till Australien! 

 

 

Häromdagen blev det lite äventyr för två av oss. Vi hade bokat in oss på en guidad cykeltur för att få se lite mer av Bali, men Amandas mage bestämde sig för att börja må dåligt igen och behövde stanna hemma för att vila. Väldigt tråkigt, eftersom dagen kom att bli helt fantastisk!

Klockan 7.30 blev vi upphämtade i våra schyssta, matchande outfits, för att köras till vårt första stopp, risfältet Tegallalang. Redan här förstod vi att dagen skulle bli något annat än vi tänkt oss, då vi endast hade cykling i tankarna. Nästa oväntade stopp fick det att spritta lite i våra kroppar, nämligen ett kaffeplantage! Vår guide, Darma, visade och berättade för oss om kaffebönor, kakaofrukter, vanilj, kardemumma, kanel, papaya, bananer osv, allt de hade på detta plantage. Vi fick slå oss ner och smaka på 13 olika kaffe- och tesorter, men även beställa in världens dyraste kaffe som görs här, Kopi Luwak! Djuret Luwak (palmmård) äter kaffebönor, bajsar ut dem, de tvättas, rostas som vanligt och kallas därför för bajskaffe. Automatiskt tänker man bajskaffe = äckligt, men Mikaela som vanligtvis inte dricker svart kaffe tyckte att det här kaffet var riktigt gott svart!

 

Efter ett frukostbufféstopp (min, Hannas, nästan omättbara mage jublade över obegränsat med mat) med utsikt över Mount Batur började vi cykla. Vi besökte en balinesisk familj och fick höra om deras primitiva livsstil och den balinesiska kulturen. Den äldsta damen i hushållet har i hela sitt liv enbart rört sig i deras kvarter, inte ens varit på närmsta marknad. Ofattbart för oss, som reser jorden runt, att förstå. Vi kände oss väldigt bortskämda och lyckligt lottade. Cykelturen fortsatte förbi risfält, skolor, tempel, genom djungel och ännu lite fler risfält i spöregn innan vi nådde slutdestinationen. 2,5 mil hade vi cyklat, är ändå en hel del tänkte vi, men kanske inte lika imponerande när man tänker på att det var nerför i princip hela tiden. Trots slappa bromsar och spöregn hade vi de största leendena när vi hoppade av våra cyklar, vilken otroligt rolig, lärorik och givande dag vi hade haft!
 

 

I kontrast till våra sjukdomsdagar så måste nog de senaste tre dagarna räknas som mycket händelserika! Vår sista dag i Seminyak spenderades med ett eftermiddagsbesök vid Balis mest fotograferade tempel, Tanah Lot! Taxiresan dit var hackig och snirklig vilket inte uppskattades av våra känsliga balansorgan. Därför steg vi ut ur bilen efter en knapp timme, något groggy, och var väldigt tacksamma för den friska luften och det fina vädret. När vi hittade fram till rätt tempel kunde vi tack vare ebb promenera på den geggiga havsbotten ända fram till templet och även runt till andra sidan för att kunna se det från en bättre vinkel. Efter bara fem minuter kände vi hur dropparna började komma och några sekunder senare fann vi oss mitt i en regnstorm. Vi sökte skydd i en närliggande grotta och stannade där i en halvtimme tills regnet lugnat sig. Då vi hört att solnedgången skulle vara något magiskt vid just detta tempel hittade vi några finfina platser på en terass med utsikt över havet och väntade ivrigt. Tyvärr insåg vi rätt snabbt att molnen var för tjocka för att man skulle kunna se solen igenom dem, så kloka som vi är valde vi att vända hemåt medan vår taxichaufför fortfarande kunde se något på vägarna.

 

Igår styrde vi dock kosen inåt ön till kulturstaden Ubud. Ubud är betydligt lugnare och mer harmonisk än både Kuta och Seminyak. När vi anlände till vårt Bed & Breakfast mitt på dagen fick vi dock veta (namnet till trots) att de inte serverar frukost här. Mannen som äger stället hänvisade oss till en restaurang som ligger en liten bit längre upp på gatan. Vi kan dock inte klaga för mycket eftersom vi har ett stort och bekvämt trebäddsrum med egen balkong och kyl! 

 

Efter två dagar här i Ubud har vi dock stött på ett litet problem med vår lugna adress. För att ta sig in till staden måste man gå på en mycket liten stig som i princip leder igenom Monkey Forest. Denna eftermiddag när vi glatt promenerade hemåt med vårt frukostbröd, några bananer, vattenflaskor och öl såg vi till vår förskräckelse hur en apa hoppade upp på Amandas påse och började bita sig in i den. Jag (Mikaela) och Hanna tittar på i chock och ser sedan hur apor börjar smyga sig fram från alla håll. Medan jag gräver fram mina allra bästa djungelkunskaper från bakhuvudet och väser argt åt en apa (som faktiskt flyttar på sig) kommer två andra apor och hoppar på både Hanna och hennes påse. Eftersom jag är den enda kvar med påse i handen rusar jag iväg för att söka skydd längre bort längst stigen och rädda det sista av våra matvaror (en flaska vatten, två öl och en flaska Pocari Sweat). Några minuter senare kommer Hanna och Amanda gående med uppgivna blickar. De har endast lyckats rädda en vattenflaska... De rackarns aporna roffade alltså åt sig 15 frallor, mängder av minibananer, två clementiner och två vattenflaskor. Till råga på allt lyckades de även smita iväg in i skogen med Amandas magmedicin, 7 vykort och 14 frimärken.

 

Det är uppenbart att våra kroppar inte uppskattar detta resande. Amandas matförgiftning visade sig vara magsjuka som jag (Mikaela) så smidigt smittades av precis när hon blivit frisk. Hannas förkylning är ett evighetsprojekt och nu håller vi alla tummarna för att hon ska slippa få vår magsjuka.

 

Idag verkar våra kroppar må helt okej, äntligen! Så vi har planer på att utforska ett av Balis vackra tempel och kanske även lyxa till det med en massage! Vi får se hur mycket våra kroppar orkar med innan vi måste bege oss tillbaka till vårt trygga och svala AC-rum för vila.

 

I söndags flög vi till Bali och checkade in på Granny's hostel i Kuta. Våra fyra nätter på Granny's varit supertrevliga och väldigt sociala då man alltid umgås med andra backpackers i trädgården om kvällarna, oftast till mysigt gitarrspel. Olyckligtvis drabbades Amanda av en rätt ordentlig matförgiftning i tisdagskväll och Hannas förkylning har lyckats sprida sig till hennes ögon. Utöver detta har våra kroppar aldrig tidigare kliat så mycket som nu. Vi är totalt uppätna av mygg och vad vi tror är knott (man vet aldrig på denna sida av jorden). Personalen på Granny's har varit helt fantastiska hela tiden vi har bott där, de har hjälpt oss att hitta bra kurer för Amandas mage och hjälpt Hanna att hitta koksaltlösning till hennes ögon.

 

Kuta är en speciell plats att besöka och vi rekommenderar ingen att stanna mer än ett par nätter då staden är extremt smutsig och turistig och stranden är den äckligaste vi någonsin sett. Det ligger flera ton av skräp längs hela stranden och även i vattnet. Vi skulle aldrig någonsin lägga oss där för att sola och bada, det vore som att lägga sig mitt på en soptipp.

 

Nu har vi dock förflyttat oss vidare ca 20 minuter norr om Kuta i en "stad" som heter Seminyak. Här ska vi också stanna fyra nätter, kurera oss och möjligtvis se om vi kan hitta en mindre skräpig strand att slappa på. Planen är sedan att vi beger oss till den kulturella staden Ubud den 20de januari. Det ska bli jättekul att få se en annan sida av Bali än den vi sett här.

 

Nu har vi kommit till Kuta på Bali efter tre nätter i Kuala Lumpur. Vi tyckte jättemycket om staden! Jämfört med Bangkok är den mycket lugnare, renare och framförallt mer välorganiserad. Många åker ju till Bangkok för att shoppa, men vi tycker faktiskt att shoppingen är bättre i Kuala Lumpur än där. Vi spenderade många timmar i köpcentrumet Suria KLCC och fick med oss fler påsar än planerat. Bland annat hittade Mikaela sina kära Havaianas och vi fick alla med oss varsitt par Converseskor som vi tänkt skicka hem. Problemet var att när vi väl kom till postkontoret insåg vi att det är stängt på söndagar så det var bara attgå tillbaka till hostelet och trycka ner allt vi tänkt skicka hem i handbagaget så länge. Svårt när man inte har koll på vilken veckodag det är längre...

 

Vi bodde på ett hostel som hette Sunshine Bedz, vilket var väldigt bra. Läget var helt perfekt, jättenära till allt! Kuala Lumpur är en stad vi gärna återvänder till, och vi skulle också vilja utforska mer av landet. Nu struntade vi i kusten eftersom vi hört att de har jättedåligt väder den här tiden på året. 

Igår kväll kom vi till Kuta. Vi hade tänkt oss en lugn hemmakväll med lite bloggande, men istället blev det en spontan utgång med massa från vårt hostel! Det var väldigt roligt men vi kom ändå hem rätt tidigt, ca 2.45. När vi vaknade idag spöregnade det så vi får se om vi skjuter på letandet efter postkontor till imorgon.

1. Dykning (med BigBlue Diving på Koh Tao)
2. Nyårsafton (Full Moon Party på Koh Pha Ngan)
3. Julafton (på Koh Tao)
4. Människorna på Koh Pha Ngan
5. Goldiekvällen (DJ-fest på Koh Pha Ngan)

Förutsättningarna för en festlig 20-årsdags var inte de bästa med tre förkylda tjejer, men det blev en mycket bättre dag än väntat! Födelsedagen började med skönsång från mina favoritflickor vid tolvslaget, precis alla verser av Ja må hon leva. Efter några timmars sömn blev det en lugn förmiddag med skypeande innan vi bestämde oss för att hyra moppar och åka ner till en liten affär för att köpa popcorn. Jag väntade glatt utanför för att vakta mopparna medan de andra var inne misstänkt länge på affären. 

Den första överraskningen kom när vi alla satt nyduschade ute på verandan. Plötsligt säger Mikaela att hon och Hanna har något i kylskåpet. De går iväg och när de kommer tillbaka får jag ännu en födelsedagsång sjungen för mig och dränks i ett konfettiregn. Medan jag stod i duschen hade de toppat tre bananmuffins med nutella, vilka var supermumsiga! Överraskning nummer två stod den gamla damen som ägde hostelet för. Medan vi åt våra muffins kom hon sjungandes "Happy birthday from me" med en stor kokosnötshake i handen. Supergulligt! 

Till middagen fick vi ihop ett blandat gäng på åtta personer som vi åt med på en restaurang i närheten. Efter det hade vi ställt in oss på en myskväll framför TV:n. Då kom den tredje överraskningen i form av massa godis och ett rör Pringles. Satt väldigt fint med tanke på hur länge vi suktat efter det! Kort sagt blev det en väldigt lyckad födelsedag trots allt!

 

Idag har vi lämnat Thailand för den här gången och inlett vår ganska korta visit i Malaysia. Redan när vi steg av flygplanet kändes det att vi kommer trivas här. Det var liv och rörelse till skillnad från den döda staden Surat Thani som vi flög ifrån. Väl inne i staden efter en 40 minuters stadig bussresa växte sig den bra känslan större. Från centralstationen tog vi Monorail (typ av skytrain) fem stationer till Bukit Bintang (mitt i schmätta) där vårt hostel så smidigt ligger placerat. 

Som alla redan vet så har vi spenderat vår tid på Koh Samui förkylda med en hemsk hosta, vi har till och med blivit stammisar på det lokala apoteket! Vi bor på ett underbart och lugnt litet hostel som heter Ananas Hostel. Det ligger lite avsides men har god mat, pool och sköna sängar i tysta rum! Helt perfekt för oss som behövde vila upp oss efter vår vecka på Koh Pha Ngan. Den äldre kvinnan som äger Ananas har vi alla blivit kära i, hon är supersnäll och lagar mer än gärna mat till alla som är hungriga. Tony (hennes son) är fantastiskt bra på engelska och fixar enkelt en moped att hyra om man vill ta en tur runt ön. Vilket är precis det vi gjorde igår.

 

Vi hyrde två moppar och tog en liten utflykt till en strand som ligger ca en 15 minuters moppefärd bort. Stranden var jättevacker och det var skönt att få se havet igen efter att mest ha hängt runt poolen. Detta visade sig bli vår sista stranddag i Thailand på hela vår resa, vilket känns märkligt då Thailand blivit som vårt andra hem. Här vet vi hur saker och ting fungerar och trivs superbra med maten och människorna!

 

 

 

 

Nu har ungefär halva tiden gått i Sydostasien. I nästa etapp får vi tillskott i form av min (Amandas) kära gamla vän Kajsa! Hon kommer följa med oss genom hela Australien, från Melbourne till Brisbane. Vi ser fram emot att få en till resekamrat för en tid! Vi blir då ännu lite blondare och därmed ännu lite svenskare.

 

Superdupermegastort grattis Amanda! Nu har vi rest i drygt en månad och vilken månad vi har haft! Tyvärr blir denna födelsedag lugnare än planerat då vi alla är sjuka, men vi ska nog se till att göra upp för det så fort vi tillfrisknar. Massa födelsedagspussar och kramar från oss bredvid dig i soffan! Vi älskar dig massor!!!

 

När vi först kom till Ringside Guest house på Koh Pha Ngan var vi lite skeptiska eftersom det verkade vara ett festhostel. Vi var väldigt trötta när vi kom dit och insåg att vi inte skulle kunna gå och lägga oss när vi ville eftersom musik spelades på väldigt hög volym fram till klockan 1 på natten. Jag (Hanna) blev även sjuk men fick hjälp av personalen att byta till ett tystare rum för några dagar. Men redan dagen efter kändes allt mycket bättre när man börjat lära känna både de som jobbade och de som bodde där. Alla var väldigt trevliga och måna om att vi skulle vara delaktiga i allt! De dagar alla var trötta fanns det ett stort utbud av filmer som man kunde välja mellan, vi plöjde igenom fyra filmer liggandes på härliga madrasser på golvet i receptionen/baren. När vi åkte därifrån kändes det tråkigt att lämna stället och alla vi träffade där. Vi trivdes väldigt bra och rekommenderar Ringside till alla som åker till Koh Pha Ngan.*

 

Efter en intensiv vecka på Koh Pha Ngan känner vi att vi har hittat rätt hostel på Koh Samui, Ananas Hostel. Det är lugnt, tyst, fräscht och det finns en pool som vi planerar att bada i så fort vi blivit friska, eftersom även Amanda och Mikaela har blivit förkylda nu. Människorna här verkar väldigt trevliga och personalen detsamma så vi ser fram emot våra kommande tre dagar här.

9:00 imorse återvände vi till vårt hostel efter en helkväll (och morgon) på Haad Rin-stranden här på Koh Pha Ngan. Vi dansade oss ordentligt svettiga så vår mycket noggrant utplacerade neonkroppsfärg försvann i ett kick. Nyårsfesten på Haad Rin är världens största strandfest och vi har hört att det skulle komma ca 35 000 människor. Vi hängde hela kvällen med olika människor från vårt hostel (det fungerade lite så att man tappade bort en person och hittade en annan) men vi lyckades hålla ihop hela kvällen.

 

Vi är alla enade om att det var en superbra nyårsafton! Tyvärr vågade vi inte ta med oss kameran till stranden så  vi kan endast bjuda på en bild från innan vi begav oss iväg i taxin till Haad Rin.*