Nu var det ett tag sedan vi skrev igen men det är bara för att vi har haft det så fantastiskt bra här i Brasilien. Vi lämnade Mendoza fredagen den 11 april och lyckades glida på bussen utan några som helst problem. Vi hade dock fått nya biljetter skickade till oss efter att vi tjatat lite på kundtjänstföretaget. Efter lite småkrångel angående incheckning på buss nummer två kom vi i alla fall på vår buss till Brasilien också och gränskontrollen gick helt smärtfritt även om vi fick vänta ute i kylan en stund mitt i natten.

Väl framme i Florianopolis efter totalt 42 timmars bussresande kände vi oss inte helt på topp. Vi var trötta och luktade inte helt som en blomsteräng, men innan vi kunde hoppa in i en taxi till vårt hostel behövde vi leta reda på kontanter. Detta visade sig inte vara det lättaste projektet. Ingen av bankomaterna på busstationen ville ta utländska kort och vi kunde inte hitta till den galleria som skulle finnas mitt emot bussterminalen. Därför tvingades vi växla in våra pesos till en skamligt låg kurs så vi kunde betala både taxi och boende.

Efter en 40 minuters lång taxiresa som tog oss längs underbart vackert landskap och supermysiga små byar kom vi äntligen fram till den lilla fiskebyn Barra da Lagoa och vi kände direkt att vi skulle trivas. Väl framme vid vårt hostel Barra Beach Club stärktes den känslan, vi hade en underbar havsutsikt överallt i vårt hostel och hade nära till två olika stränder. Personalen var supertrevlig och lugnet av att vara vid havet tog över totalt. Fortfarande fyra dagar senare kollar vi ut över havet och bara ler för att vi är här. Alla människor vi träffar är supertrevliga, maten är fantastisk god och vi gör inget annat än att slappa vid havet, samt dricka en gratis Caipirinha om dagen (vi kan låtsas att det är bra för magen).

Förresten så glömde jag berätta om vårt första välkomnande in i Brasilien. När vi pausat bussen runt lunchtid i söndags möttes vi av en man som totalt förlorat allt sitt förstånd, troligtvis på grund av ganska starka droger. Han hade tagit sig in i restaurang/butiken där vi skulle äta, stod på ett bord och skrek samtidigt som han tog sönder både fönsterrutor och allt annat som kom i hans väg. Personalen såg vettskrämda ut och alla på vår buss höll sig något på avstånd också. När han kände sig färdig med att ta sönder butiken och hälla ut allt godis han kunde hitta på golvet begav han sig vidare ut i restaurangen, smög sig mot buffén som stod serverad och till vår lycka så rörde han sig längre ifrån alla andra människor och inte mot dem. När militärpolisen kom fem minuter senare såg vi dem dra iväg honom halvt krypandes på golvet medan hela hans ansikte var täckt i grädde från en tårta han smaskat på tidigare.

Slutet gott allting gott! Vi kom fram välbehållna och den påverkade mannen verkade bli väl omhändetagen av de något lustigt klädda poliserna. Så medan vi njuter av vår tillvaro här i paradiset får han sig en funderare över sina livsval medan han nyktrar till någonstans i säkert förvar.