Den här resan har inneburit en hel del första gången-upplevelser för oss alla, vilket egentligen inte är så oväntat. Men allt har inte riktigt varit planerat. Här i Sydamerika har det bjudits på ganska många oväntade, roliga äventyr. I Cusco vandrade vi upp mot ruinerna Saksaywaman (alla säger Sexy Woman) tillsammans med vår härliga rumskamrat Meredith när vi möttes av en man som erbjöd oss att hyra hästar för att rida mellan några olika inkaruiner. Efter att ha pratat med honom vände vi oss mot varandra för att överlägga, och alla tänkte "Varför inte?" varpå vi en stund senare hade hoppat upp på varsin häst som trippade runt med oss i en timme. Ömma i rumpan hoppade vi glatt ner från våra hästar efter våra livs första ridturer!
I Peru var det även dags för Inkaleden som vi har berättat om, vår första vandring och riktiga camping med bra utrustning.
Svarta marknaden har vi besökt i Buenos Aires, något vi i början av denna resa aldrig ens skulle haft en tanke på att göra. Eftersom ekonomin är fruktansvärt dålig i Argentina köper många amerikanska dollar för mer än vad de faktiskt är värda, för att göra sig redo för att ekonomin kraschar. Därför, efter tips från andra backpackers, strosade vi ner till gatan där det sker (inte en mörk läskig gränd, utan en väldigt befolkad, tänk Drottninggatan) och lyssnade efter folk som ropade "Cambio". Smarta som vi är gick vi inte fram till någon obehaglig man, utan pratade med en ung, fräsch kvinna. Hon ledde oss till en nedgången galleria där vi på ett "kontor" med fönster täckta av tidningspapper sålde våra dollar för argentinska pesos. På detta tjänade vi ca 1300 kr, jämfört med om vi hade tagit ut pesos i en bankomat. Riktigt bra vinst enligt oss!
Första riktigt långa bussresan med nattbuss har vi även varit med om, från Buenos Aires till Mendoza där vi nu befinner oss. Bussterminalen i Buenos Aires var inte att leka med, särskilt inte när man kommer dit lite för kort tid innan avgång och behöver få i sig middag. Informationsdisken var inte bemannad, skärmarna med avgångar visade inte tillräckligt många, så att hitta vår buss bland flera olika terminaler och nummer var inte det lättaste. Till slut fick vi hjälp och hann även få i oss två äckliga korvar med bröd var. Väl på bussen hade vi laddat upp med godis, frukt och bröd och tänkte att resan skulle ta en evighet. Men, vi tog varsin åksjuketablett och däckade klockan 21, sov till klockan 8 då vi fick gratis frukost. Vi fyllde på med varsin åksjuketablett och somnade igen, vaknade till 10.30 då bussen var framme. Kan inte säga annat än att den resan gick oväntat fort och smidigt!
Mikaelas häst visste vägen och skulle gå först, men min (Hannas) häst tyckte om att ligga först ändå...
Glad Amanda på häst!