Confession Booth
28 FEBRUARI 2014Idag hade vi tänkt gå till stranden och jobba lite på brännan men när vi vaknade blev det genast ändrade planer, himlen är grå och regnet piskar i ansiktet med jämna mellanrum. Eftersom vi alla älskar att fika så blev det en liten promenad till en ny stadsdel och några timmar i en soffa med varsin kaffe. Möjligheten till obegränsat med internet lockar också så klart eftersom vi på vårt hostel behöver betala för de timmar vi är inloggade.
Jag (Mikaela) tänkte då använda detta internet till att förklara lite mer på djupet hur vårt liv med ryggsäck har varit än så länge. Den största skillnaden på oss nu och oss hemma är nog att vi har slutat bry oss om många petitesser. Vi går för det mesta osminkade (även om det har blivit lite fler dagar med mascara nu när vi befinner oss i storstäder), vi avgör om en tröja är "ren" eller inte genom att lukta på den... vilket resulterar i att vi kan gå dagar i samma tröja innan vi tvättar den. Vi pruttar och rapar bäst som vi vill i varandras sällskap och då många toaletter består av bås har det hänt vid mer än ett tillfälle att vi sitter och samtalar med varandra medan vi utför våra behov.
Under vår tid i asien åt vi löjligt många hambrugare (totalt 47 stycken för att vara exakt), och vi är fortfarande lika sugna när hamburgare kommer på tal. Våra samtal rör sig ganska mycket kring mat, både vad vi ska äta här, och vad vi är sugna på att äta när vi kommer hem. Man får cravings efter konstiga saker så som béarnaisesås, rödbetor, ostmackor, kanelbullar, sill, färskpotatis, grillat kött, bageribröd, kladdkaka och massa annat gott som man inte inser hur mycket man tycker om för än man inte kan få tag på det.
Trots att vi umgås nästan konstant hemma och bokstavligen har umgåtts konstant de senaste månaderna så lär man sig något nytt om varandra hela tiden. Amanda har i veckan stekt ägg för första gången i sitt liv, Hanna kan hålla ett samtal med ögonen fullt öppna samtidigt som hon sover och Amanda drömmer ironiskt nog om ägg ("Ägget luktat läskigt!") och berättar även detta i sömnen för mig som var vaken.
Tack Mikaela! Roligt att höra hur ni förändras/utvecklas av resan. Ni ser ut som syskon… Kramar
Det är jättekul att läsa om hur ni har det och jag tycker det är jättebra att ni börjat uppdatera oftare!! (har inte så mycket intressant i mitt eget liv för tillfället och kollar er blogg varje dag ;D) Snackade med Ylva om det och hon sa att hon skulle ta upp det med er x)
Jag hoppas verkligen att resten av er resa blir lika bra som hittills och jag är sååååå avundsjuk nu!!!
Massa kramar, kusin Elin
Hehe, ja man lär ju känna varandra rätt mycket bättre när man tvingas vara tillsammans så länge som ni nu kommer vara. Och fungerar det så kommer ni att vara vänner för livet.
Fina bilder också. Det gillar vi :-)
(47!! hamburgare, jaja - träning när ni kommer hem...)
Håller med att det är sååå kul att vara inne här och läsa om allt(kanske inte riktigt ALLT) ni får vara med om! Hoppas det är samma sak med oss föräldrar/syskon när det kommer till att bli saknade/efterlängtade och att vi inte var så jobbiga egentligen? Som med maten ni får "sug" efter!Hi,hi....
En sak är säker dock: VI LÄNGTAR ALLA EFTER ER SUPERMYCKET!!!! Bara halva tiden kvar nu!Tjoho!
Kramar till er alla tjejerna från Tin-Tin o Magnus
Vilket skönt gäng ni blivit. Lätt att bli irriterad då man lever så nära så lång tid, men ni tycks kunna
klara detta,vilket är jättebra. Det senaste vi läste
var roligt genom att det var lite mer personligt. Bra
att Ni skriver lite oftare då vi här kollar varje dag om det kommit till något nytt. Här hemma har våren börjat fast det är februari. ( medeltemp över 0 )
Mvh Amandas morfar o Hilkka
Kära mikaela! Tack för den fina gratulationen och de värmande orden jag fick på min födelsedag i lördags!!! Pappa visade mej dem igår när vi var ute och åt lunch. Vi saknade dej men vi var inte hela familjen, eva var sjuk och nickes familj kvar i fagersta. Bilderna ni skickar är jättefina ,det äar ju proffs bakom kameran! Puss och kram ,mikaela, och kramar till alla tjejerna från farmor!
