Nu var det länge sedan vi skrev igen och vi kan bara be om ursäkt. Vårt dilemma är att vi inte har gjort så mycket om dagarna. Sist vi skrev var vi fortfarande i Sydney och hade ännu inte fått uppleva deras världsberömda Mardi Gras-parad! Mardi Gras är väldigt lik vår egna Pride med skillnaden att den sker på kvällstid och att alla deltagare tillhör organisationer med välinövade koreografier och ljusspel. Svenskar som vi är så kom vi i god tid för att få en bra plats! Vi insåg rätt tidigt att vi inte hade behövt vara riktigt så tidiga som vi var då vi fick stå i säkert två och en halv timme innan den två timmar långa paraden drog igång… Trots våra bra skoval så dunkade både fötter och ben efter paradens slut. Som plåster på såren fyndade vi dock gratis pärlhalsband, en plastplånbok att hänga runt halsen och finfina pappersflaggor. Senare på kvällen mötte vi upp några av våra australiensiska vänner, gick till en bar och dansade oss svettiga. Jag tror vi alla kan hålla med om att det var ett fantastiskt slut på vår väldigt härliga vecka i Sydney.

Från Sydney åkte vi till Byron Bay med ett ganska intressant nattstopp på McDonalds parkeringsplats. Vi försökte leta efter en ordentlig campingplats men lyckades inte hitta den vi blivit guidade till och stannade därför på McDonalds för att gå på toaletten innan vi körde vidare till första bästa rastplats. Väl på parkeringen inser vi att folk står med sina campervans och verkar ha slagit läger för natten i utkanten av parkeringen. Då kommer vi på idén att vi också ska stanna där och istället för att slå upp tältet, sova alla fyra i bilen. Vi lagar nudlar i mörkret och packar sedan in oss med långbyxor, långärmade tröjor och våra nyinköpta sovsäckar i bilen (vi ville försäkra oss om att inte få en lika hemsk och kall natt som sist vi campade). Redan efter fem minuter sitter vi och flämtar som hundar i ett desperat försök att kyla ner  oss. Vi slänger av oss alla kläderna och till slut sitter vi alla fyra i bara BH och trosor och hänger ut genom fullt nervevade rutor för att snabbt svalka våra nu väldigt svettiga kroppar. Vi börjar känna att det här med att sova någon annan stans än i en säng inte riktigt är vår grej. Förhoppningsvis får vi en bättre upplevelse på inkaleden när tältningen organiseras av någon annan än oss själva.

I måndags anlände vi i alla fall till supermysiga Byron Bay som var mer petit än någon av oss föreställt sig. Vi checkade in på Nomads Hostel och bodde i ett tiobäddsrum fullt av trevliga människor. Efter en dusch och en ordentlig köttfärssåsmiddag var det dags att göra sig i ordning för en utgång på lokala klubben Cheeky Monkeys. Innan vi hann så långt blev jag (Mikaela) attackerad av en ordentlig förkylning. Från att känna av min hals lite grann, blev jag sängliggande på bara en timme. Jag var helt slut i hela kroppen och chocken av hur dåligt jag mådde fick mina tårar att rinna. Efter att ha övertalat tjejerna att jag bara behövde få sova så gick de i alla fall ut och dansade. Det som kryddar denna danskväll lite extra är att Cheeky Monkeys dansgolv består av tre långa picnicbord som står tillsammans, så antingen får man dansa på borden eller på bänkarna.

Resten av tiden i Byron Bay spenderades för min del mest på stranden eller på hostelet då jag var för sjuk för att följa med mina kära vänner på deras stora surfingäventyr. De bokade två fyratimmars lektioner och fullkomligt lyste av lycka redan första dagen. Amanda och Hanna hälsar stolt att de båda lyckades stå upp på första försöket i havet! Min lite speciella sak i Byron var den eftermiddagen då jag och fyra supergulliga brittiska tjejer promenerade i en timme upp till deras berömda fyr. Vi såg tre vilda Wallabys (som små kängurur) och en alldeles magisk solnedgång.

Just nu är vi i Surfers Paradise och åker imorgon vidare mot vårt sista stopp i Australien; Brisbane. Vi delar här rum med två av de tidigare nämnda brittiska tjejerna; Mel och Skye. De är hur trevliga som helst och vi fungerar toppen tillsammans. Imorgon måste vi tyvärr säga hejdå i Brisbane och då planerar vi en middag på restaurang. Det stora som dock ligger alldeles för snart i framtiden (tre dagar för att vara exakt) är att vi tre originalryggor måste säga hejdå till vår fjärde blonda vän Kajsa. Vi kan säga att vi kommer sakna henne något enormt, det går knappt att beskriva vilken energi den tjejen besitter! 

Vi körde även förbi Blue Mountains på vägen från Sydney. Tyvärr var det tjock dimma så vi fick roa oss med annat än att kolla på bergen. Men det såg vackert ut på alla vykort!