Så har vi gjort det vi bokade att göra redan i november förra året, vi har överlevt inkaleden! Då bestämde vi att vi minsann kan bära allt vårt bagage själva, men redan några dagar innan start insåg vi när vi pratade med andra som gått inkaleden att vi borde ha hyrt en bärare som kunde ta upp till 6 kilo av vår packning. Tyvärr var det försent att göra något åt så vi fick glatt kånka runt på ca 13 kg var.

Att ta sig till startpunkten för leden gick inte så smidigt som det normalt ska göra. På grund av en strejk var bussen tvungen att vända i mörkret på en smal väg och ta en annan väg de aldrig åkt förut. Den vägen var knappt en väg och bussen körde så nära den branta kanten att alla som tittade ut genom fönstret fick dödsångest. Till slut kom vi i alla fall fram helskinnade till Km 82 där inkaleden börjar. Den första dagen var den lättaste. Det var många raksträckor och bra variation på uppförs- och nedförsbackar. För oss som inte har tränat på snart fyra månader kändes de 12 kilometerna en hel del i benen. Solen sken så vi blev rejält svettiga men någon dusch var det inte tal om. På kvällen satt vi i tältet och undrade vad det var vi höll på med egentligen, hur skulle vi orka ta oss igenom detta?

Tidigt på morgonen dag två väcktes vi av Angel, en av guiderna, med en knackning på tältet och varsin kopp cocate. Efter en god frukost med resten av gruppen var det dags att ta sig an den tuffaste dagen på leden. 6 timmar rakt uppåt känns rejält i både ben och lungor! Vi tog det hela i vår egen takt och utvecklade de sista timmarna en ny strategi: snigeltekniken, vilken innebär att gå så långsamt som möjligt för att spara på krafterna och slippa stanna var tionde meter. När vi till slut nådde toppen på 4200 meter, inte för intet kallat Dead Woman's Pass, tog vi av oss väskorna och belönade oss med varsin Snickers. Utan bagaget på ryggen kändes det som att flyga fram när vi skuttade upp några meter på en liten kulle som fanns där! Vad ingen berättat för oss innan vi tog oss an inkaleden var att den skulle vara fullproppad med trappor av olika höjd och bredd. Inga vanliga, jämna trappsteg där inte. Sista passet på dag två innebar att gå nedåt konstant i två timmar för dessa godbitar och det gillade inte våra knän kan jag lova. Vi var väldigt nöjda med oss själva när vi till slut nådde campinglägret och fick slappna av med en ordentlig middag.

Dag tre var vår bästa dag prestationsmässigt, snigeltekniken började ge resultat! De tidigare dagarna var vi bland de sista i gruppen hela tiden, men på dagens andra pass gled vi plötsligt in som nummer två efter de värsta hurtbullarna. Efter lunchen var det en liten ceremoni där alla bärare presenterade sig för oss och vi för dem. Den viktigaste frågan var: "är du singel?" Under eftermiddagen sattes våra regnskydd på prov när det vräkte ner i säkert en timme. Vi skippade en detour förbi en stor ruin och tog istället en kringlig genväg till lägret dit vi kom näst först.

3.45 väcktes vi den sista dagen då det äntligen var dags för slutmålet - Machu Picchu. Det blev några sista timmars promenad och köande innan vi till slut var framme. Mycket slit under de fyra dagarna men när vi såg solen skina över de gamla ruinerna kände vi att det definitivt var värt det! Det var helt fantastiskt och faktiskt över förväntan. En annan sak som satte guldkant på dagen var toaletter med sits som faktiskt inte luktade äckligt, tvål och en elektrisk handtork. Efter fyra dagar av stinkande hål i marken med knappt fungerande spolfunktioner och använda toalettpapper i högar på golvet var detta lilla enkla något som fick allas ögon att tindra. Vi stank själva rätt rejält efter mycket svett och ingen dusch så när vi äntligen tvättade oss på vårt hostel sent på kvällen var det det skönaste vi gjort på länge.

Vi gjorde inkaleden med Peru Treks och är supernöjda. Våra guider Manuel och Angel var kanon, även om engelskan inte alltid var på topp, och maten smakade jättegott. I vår grupp var vi 16 personer mellan 19 och 65 år av blandade nationaliteter, amerikaner i majoritet. Dock rekommenderar vi att man hyr en bärare, det är lätt värt de 20 dollar man får betala för det.